Sarah

Första gången jag träffade eller såg Yrroll var när vi var nere i Avesta för att hämta hem min B-ponny från betäckning. Dessvärre hade hon inte velat bli betäckt och dessutom rymt från sin hage och sprungit in till fel hingst ;) hahahha.


Vi var inne i stallet en sväng och såg en lite halvgalen häst stå och gnägga så högt som bara han kan. Eftersom han var ensam inne var han ju lite stissig så jag tyckte mest han var läskig ;) ägarna tyckte jag skulle ta med honom hem och dessutom var han till salu. I vilket fall som helst åkte vi hem, utan Yrroll! Jag var väl lite halv sugen kan man säga, det är alltid roligt med nya hästar med egentligen visste jag inte om jag skulle orka med en till. Dessutom hade jag redan 3 ponnyer hemma. Pideli-Pi, Fidelie och hästen Parma som jag hade på foder för försäljning. Vi bestämde oss iallafall för att åka ner och prova honom. Han var väldigt oriden, bråkig, stel och ja allt möjligt. Men jag fastna för honom när han gjorde världens bravur bockning. Yeeah en till Fidelie tänkte jag! Trots att jag var pytteliten på honom och han var stel som stubbe och de iprincip var omöjligt för mig att rida till honom på marken så hoppade han som en gud! han tyckte verkligen att hoppning var skiit kul! Han var så lätt över hinderna, trots att han knappt orkade hoppa då han som sagt inte hade en muskel på kroppen.


Vi pratade med ägarna och bestämde oss för att ta honom på foder eller "på prov". Så den 22 September kom han hem till oss! :) Lika fort undrade jag vad jag egentligen gett mig in på?;) Jag startade två tävlingar medan jag hade honom på prov och den första ramlade jag av på sista hindret i omhoppningen då vi missbedömde avståndet totalt. och den andra gången så fick vi några riv men lyckades få en placering då jag hade Bästa tiden. Bästa tiden på Yrroll liksom? ja då kan ni kanske förstå hur han drog runt med mig på banan och jag hade varken muskler eller bett för att få stopp på honom. Nu 1½ år senare får vi ibland tidsfel eftersom jag vill rida honom så samlat. ;)

Vi bestämde oss för Yrroll och han var betalad och klar i Februari 2008. Trots att han var så "ful" så folk tyckte vi skulle pruta ner honom eftersom jag hade ett grovt jobb framför mig för att få honom fin på marken. Ärligt talat måste jag faktiskt säga att jag skämdes lite över honom ibland.... Men idag visar jag stolt upp honom! :)



Jag och Yrroll kom med i utvecklingsteam dalarna och vi började tävla i April. Vi var även med på en träning för Louise Haaga. minst 8 fel varje tävling hade vi. Men efter riktigt hårt jobb hela sommaren 2008 så började han faktiskt likna något.


Vi kom tvåa i en 1m och bestämde oss för att starta 1.20. Så i augusti gjorde vi debut vilket visserligen blev säkert 4 ner. Men i vår andra 1.20 fick vi bara två ner och hamnade precis utanför placering. I September fick vi vår första nolla i 1.20 och en 4:a felare med ett ner. Då kände vi verkligen hur utvecklingen hade gått frammåt! När 2008 började lida mot sitt slut så tränade vi i utvecklingsteamet för 3 och 4:e gången. Lotta Schultz tyckte verkligen att han utvecklats och liksom Louise Haaga, som inte kunde fatta att det var samma häst, henne tränade vi för i Oktober/november. Då började vi hoppa hinder på 1.30/1.40.

Hela vintern till 2009 tränade vi stenhårt i snön så han verkligen skulle få pulsa och jobba. Dock fick han konstiga prickar på kroppen så han stod nästan i en hel månad i Februari då jag inte ville rida honom om det var något farligt. Men veterinären visste inte var det var, tur var det väl att dom gick över utav sig själv.

I Mars startade vi vår första tävling för 09 med ett ner i 1.10 som var totalt mitt fel och sedan körde vi plockepinn i 1.20. Han hade nog tappat en hel del under månaden där han vilade.


någon gång i samma veva red vi för Lotta Schults igen då vi blivit uttagna för Utevcklingsteam 09 också. Hon tyckte fortfarande att utvecklingen gått framåt och kunde inte förstå att det var samma häst som var här som för den delen inte ens kunde galoppera för ett år sedan. Den 11/12 April var det träning för Louise Haaga igen. Nu var hon förvånad över att vi inte redan red 1.40 och att jag inte hade någon plan framför mig med honom. Då vi hade alla förutsättningsar för att lyckas i svårklass hoppningar. som är från 1.30 uppåt.


Helgen efter Louise Haaga helgen startade vi vår andra tävling för året,  en 110 och en 115 där vi blev 3a i båda klasserna. Sedan gick det en månad till nästa tävling där vi hade 2 riv i båda 1.20.


Mamma tyckte det var dags att åka och verkligen få hårdträning borta av ett proffs. Så jag och yrroll åkte ner till Louise gård, skästa gård där vi tränade en helg för Pether Markne. Där hoppade vi bana påå 1.30/1.40 lätt som en plätt och vi gjorde samma övningar trots att vi red med ryttare som hoppade lägst 1.30/1.40 klasser.


I Juni startade vi vår 4:e tävling för året med en 3:e placering i 1.10 och som vanligt 2 ner i 1.20. Men faan den som ger sig och vi har kämpat på. Nästa tävling var bara en 1.20 med ett ner, bättre resultat. Nästa tävling som var nu i helgen har verkligen träningen gett resultat! Vi började med en 1.15 med ett riv i omhoppningen, men en 2:a placering. Sedan en dubbelnolla i 1.20 med seger! Och dags för debuten i 1.30 där vi fick ett riv som verkligen var mitt fel, han hade ingen chans att klara det! Och tro det eller ej men det räckte till seger det med! Och nu när jag kollar tillbaka på resultat och bilder kan jag inte annat än att vara så JÄVLA stolt över mig själv. Och så JÄVLA stolt över min fina häst som ingen trodde på! Vi har gått upp ännu ett snäpp i vår tävlingskarriär och kan börja rida 1.30 hoppningar.

vår nästa tävling blir förhoppninsgvis 25 Juli. För nu ska han få en 3 veckors vila från tävlingar! så vi får smälta allt och ta nya tag! :)