Sarah

När vi köpte Pi bodde vi i stockholm. Jag var ca 14 år och folk tyckte nog mest jag hade köpt en alldeles för ung, oriden men otroligt fin ponny. Jag red ponnygalopp och Pi var sisådär 5 år. Hon hade hoppat någon Lb med den tidigare ägaren men mest gått galopp. Något som var lite halvkonstigt var att liksom ingen fanns där och "trodde" riktigt på oss. Hon gick ju absolut INTE fint. haha nästan lite skrattretande vad "ful" hon egentligen var. Men jag var fast! ca ett halvår efter jag fått henne så flyttade vi till Leksand. Där började jag träna för Ebba Tegelmark. vi var ju tvugna att "ge upp" galoppen eftersom det var 30 mil till närmaste dirt track bana. Men det var väl kanske tur det! För Ebba såg en talang i Pi och det är väl egentligen henne jag har att tacka för vår start på karriären. Hon fick oss att förstå att Pi verkligen hade talang.  Och amatörryttare som jag verkligen var (HAHAHA) hade vi ju inte alls sett att Pi hade riktigt fin teknik. vi började starta några Lb som gick fin fint. Nolla varje gång. Ett halvår senare startade vi La (som egentligen var msvb) och nollade faktiskt! haha lite sjukt faktiskt. Men  efter något år valde Ebba bort oss och skaffade en liten pluttbebis istället ;) haha så jag skaffade en ny tränare som heter Niklas. Han var tränare för Insjön och i samma veva böt jag klubb. Niklas som även är banbyggare hade sett oss ute på lite tävlingar när det börjat gå dåligt för oss så han visste vad vi behövde träna på. Som tur var har han också alltid haft en tro på oss. Och det är faktiskt väldigt viktigt att man känner så med sin tränare! Med Niklas hjälp gick Pi och jag från att vägra ut oss i Lb till msvb. När träningarna tog slut med Niklas så började vi träna för Ulf Johansson som är gammal fälttävlans ryttare på elit nivå. Han är även eller har vart tränare på runsten. Ulf såg Pi första gången när hon var 5-6 år gammal och har alltid haft ett tycke för henne! (tur jag har med tränare va?) I övergången till msvb (där Uffe kom in i bilden) Så hade ju oxrarna börjat bli lite väl höga och breda, så som tur va kom han också med en hel del tips! Men nu sitter problemet bara i min hjärna.. Uffe har vart min tränare från och med sommaren/hösten 2008 och har vart till stor hälp när vi nu gått över till msva. Förhoppningsvis är det även Ulfs döttrar som ska ta över Pi nu, men man vet aldrig. Det är vad jag hoppas! Något jag också hoppas är att Uffe har kvar mer att ge till mig och Pi så vi ska nå över sista trappsteget på vår målsättning, SM! Men det är ju faktiskt så att tränarna inte alltid har kvar kunskap att kunna ge när deras elever utvecklas och går upp 3 klasser. Det var även något Pether Markne poängterade på hans teori på skästa gård. I takt med att du utvecklas kanske du behöver byta upp till till en bättre tränare. För om ni stannat i utvecklingen kan de ha att göra med att ni rider för för "dåliga" tränare...

Så det jag vill säga är att ni ska tänka på hur ni väljer era tränare. Har det kunskap och framför allt vilja att coacha er i utvecklingen? Många tränare ser träningen som en bra inkomstkälla... Just nu har jag Louise Haaga som min "favorit" Tränare. Hon har sett talangen i Yrroll och vad han kan bli.. Och det är en så himla possitiv tränare! Förhoppningsvis ska jag börja rida för henne en gång i veckan eller två gånger varannan vecka i höst.